Debatt 2018-10-12

Lars Calmfors har alltid varit kritisk till Industriavtalet. Innehållet i kritiken har skiftat liksom förslagen till förändringar. Ibland har han faktiskt erkänt att han hade fel tidigare och att Industriavtalet bidragit till en bättre lönebildning. Men trots detta verkar han aldrig tro på att Industriavtalet kan vara bra i framtiden.

När Industriavtalet var nytt var Lars Calmfors kritisk. Han föreslog i stället att ungdomar, långtidsarbetslösa och företag i kris skulle undantas från kollektivavtal. A-kassan och anställningstrygghet skulle försämras.

Vår bestämda uppfattning är att Industriavtalet var en viktig orsak till att den samhällsekonomiska utvecklingen blev positiv. Ökad sysselsättning i kombination med god reallöneutveckling är ett tydligt resultat.

2003 var Lars Calmfors fort farande missnöjd med Industriavtalet. Det var för centralistiskt, lönebildningen borde decentraliseras. Senare var problemet att industriparternas märkessättning ledde till för höga löneökningar. ”Industrins tid är ute” var rubriken i ett inlägg i Dagens industri mars 2008. För att hålla tillbaka lönerna skulle de inhemska sektorerna sätta märket.

I dag är budskapet delvis omvänt. Hemmamarknadssektorerna bör få mer inflytande för att löneökningarna ska bli högre. Analysen om att internationellt konkurrensutsatt sektor är för stor i Sverige och att löneökningarna nog borde vara lägre där återkommer.

Vi håller inte med. En internationellt konkurrenskraftig industri är en viktig förutsättning för en väl fungerande välfärd.

Läser man Lars Calmfors rapport ”Industrins lönenormering kan och bör reformeras” noggrant så har han nog ändå aldrig varit så positiv till Industriavtalet som nu. Det välkomnar vi. En del förslag kan säkert också diskuteras.

Vår utgångspunkt är att Industriavtalet har varit och kommer att vara en viktig del av svensk lönebildning. Vi kommer fortsätta diskussionen med 6F om de slutsatser de så småningom drar av sitt lönebildningsprojekt.

Madelene Engman, avtalssekreterare, GS

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare, IF Metall

Jolan Wennberg, avtalssekreterare, Livs

Camilla Frankelius, förhandlingschef, Sveriges Ingenjörer

Niklas Hjert, förhandlingschef, Unionen

Klicka här för att läsa artikeln på DI.se