Ingen räknar med att inflationen alltid ska vara exakt två procent. Prognoser kan slå fel och förutsättningar förändras. Det är vi som parter på arbetsmarknaden vana att hantera. Men att Riksbanken under lång tid missat inflationsmålet och det faktum att Riksbanken nu väger in nya faktorer vid räntebesluten skapar oklarhet om Riksbankens ambition att nå inflationsmålet. Det i sin tur skapar osäkerhet om spelreglerna för lönebildningen och riskerar att försvåra kommande avtalsrörelser.
I IER:s rapport behandlas också utvecklingen av den svenska växelkursen och de svenska arbetskraftskostnaderna. Facken inom industrin håller med om att kraftiga variationer i den svenska kronans värde kan skapa svårigheter för företagen men ser inte dagens nivå på den svenska växelkursen som ett problem. Det som är ett problem för svensk industri är den fortsatt svaga efterfrågan från omvärlden inte minst i Europa.
Av rapporten framgår också att arbetskraftskostnaderna i svensk industri är höga. Det är riktigt och så bör det vara. Svensk industri har en av världens högsta produktivitetsnivåer och de innebär att också lönerna bör vara höga i en internationell jämförelse. Det innebär inte att löneökningarna kan bli hur höga som helst. Vi måste ta hänsyn till utvecklingen av svensk industris konkurrenskraft när vi höjer lönerna. Det har vi också gjort.
Från en löneökningstakt på lite drygt 3,5 procent per år före finanskrisen ökar de svenska arbetskraftskostnaderna efter finanskrisen med ungefär 2,5 procent per år. Den anpassningen har vi gjort för att det varit en svagare ekonomisk utveckling. Faktum är att ökningen av arbetskraftskostnaderna i svensk industri ligger under europasnittet under 2013.
Ladda hem pressmeddelandet