DEBATT | INDUSTRIFÖRETAG
2015-12-23
En god produktivitetsutveckling är avgörande för utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft på lång sikt. Det innebär att högre investeringar i forskning och utveckling, maskiner och inte minst i kompetensutveckling är nyckelfrågor inför framtiden. Den allt snabbare strukturomvandlingen och den tuffare internationella konkurrensen innebär att dagens kapital – i både maskiner och kunskaper – riskerar att bli föråldrat allt snabbare.
Produktivitetsutvecklingen under senare år har varit svag även om siffran för tredje kvartalet 2015 var glädjande. Åren 2011–2014 var ökningen blygsamma 0,9 procent per år. Det finns en rad förklaringar till detta: den långdragna internationella krisen, den ökade betydelsen av tjänstesektorn med ett större arbetsinnehåll samt låga investeringar i näringslivet. I ett läge när Sverige skulle behövt högre investeringar har utvecklingen dessvärre varit den motsatta. En faktor med stor inverkan på näringslivets investeringar är företagens avkastningskrav. Ju högre avkastningskrav desto färre investeringar kan räknas hem. Självklart ska företag eftersträva god lönsamhet. Lönsamheten måste också vara högre än avkastningen på riskfria alternativ som till exempel statsobligationer. Det ska vara attraktivt att satsa pengar i svenskt näringsliv. Men nivån på dagens avkastningskrav riskerar att strypa tillväxten.
**En undersökning av 18 stora svenska **börsnoterade industriföretags avkastningskrav som Facken inom industrin låtit göra visar på mycket höga avkastningskrav. Avkastningskraven ligger på samma höga nivå som före finanskrisen trots att räntan sjunkit rejält och tillväxten i världen dämpats påtagligt. Är det rimligt med en avkastning på sysselsatt kapital på 15–20 procent, samtidigt som den riskfria räntan på en tioårig statsobligation är 1 procent och BNP-tillväxten i världen är cirka 3 procent?
Den faktiska avkastningen i den svenska industrin har (enligt SCB:s statistik) sjunkit och riskpremien är i dagsläget ungefär densamma som före krisen. Problemet är att företagens avkastningskrav är oförändrade. De höga avkastningskraven ökar risken för:
• mindre investeringar eftersom färre investeringsalternativ bedöms som lönsamma.
• återkommande sparprogram och nedskärningar i syfte att komma närmare målen.
• företagsledningar som fokuserar på kortsiktiga åtgärder för att spara pengar.
• långsiktigt viktiga satsningar på framtida produkter och tjänster får mindre fokus och drabbas i värsta fall av neddragningar.
• önskvärda satsningar på långsiktig kompetensutveckling uteblir.
De höga avkastningskraven leder, via lägre investeringsnivå och återkommande sparprogram, till en svagare produktions- och produktivitetsutveckling, sämre konkurrenskraft och lägre sysselsättning.
De svenska företagen verkar på internationella marknader och avkastningskraven sätts i hög grad internationellt. Det är en kraftfull restriktion för företagens agerande. De höga avkastningskraven riskerar dock att leda till att företagen ”skjuter sig själva i foten”. Mindre investeringar och ökad kortsiktighet drar ner tillväxten och även lönsamheten på lång sikt. Det är därför viktigt att frågan om avkastningskraven diskuteras, både ur ett samhällsekonomiskt och ägarmässigt perspektiv.
Den svenska konkurrenskraften avgörs inte bara av företagens agerande. Offentliga investeringar i infrastruktur, kvaliteten i utbildningsväsendet och förutsättningarna för bostadsbyggande är exempel på det offentligas ansvar. De anställdas kontinuerliga kompetensutveckling, förmåga och vilja att ta till sig ny teknik och delta i omställningsprocesser är också oerhört viktig för att stärka konkurrenskraften.
En högre investeringsnivå i näringslivet är samtidigt nödvändig för att långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft, lyfta produktiviteten och därmed för att skapa nya jobb i Sverige. Rimligare avkastningskrav är inte hela lösningen men vore ett viktigt steg på vägen.
Lars Jagrén
chefsekonom, Unionen
Erica Sjölander
utredningschef, IF Metall
Staffan Bjurulf
näringslivsexpert, Sveriges Ingenjörer
Karin Ewelönn
utredare, GS
Göran Nilsson
kanslichef, Facken inom industrin
Mikael Löthén
ombudsman, Livs